EACH TIME I TELL MYSELF THAT I WELL I CAN'T STAND THE PAIN, BUT WHEN YOU HOLD ME IN YOUR ARMS I'M SINGING ONCE AGAIN.

Morgonens slowmode forsätter, och har precis slängt arslet på sofflocket och tänkte göra så lite som möjligt  utan att faktiskt dö. Dock har jag ett sånt grönjävulskt sötsug på grund av denna helvetesmens, men försöker övertala kroppen att ta från fettet som redan finns istället för att skapa nytt. Om jag vinner den kampen återstår att se, för känner jag mig själv rätt är jag jävligt svag de här dagarna då beviset på att man faktiskt är en kvinna bokstavligen sköljer över en...