1060

I en hel vecka hade vi laddat inför den där förbannade miljonbingon, och jag var alldeles skakig när Janne började dra nummerna. Innan dess hade jag skrikit på tvn för att de skulle rappa på och dra igång spelet, i tron att de på något vis skulle höra mig. Det bådade gott; en efter en fylldes rutorna i 100 000 kronorsraden och det enda nummret som behövde ropas upp var nummer 64. Det nummret som kommer att hemsöka mig för all framtid. Nummer 61 drogs, likaså 62 och 63. Även 65, 66 och 67 drogs, men inte 64. Det livsviktiga 64. När det väl blev bingo i rutan var jag så arg att jag höll på att gå upp i taket. För jag hatar att förlora, och speciellt när det var så satans nära. Jag är helt övertygad om att bingolotto kom till jorden för att göra mitt liv så jävligt det bara går. Fittspel!