466

De senaste dagarna har damen gett ordet sliten ett ansikte... Med ett sönderklämt finger och utan röst känner jag mig fruktansvärt handikappad. För hur i helvete ska jag lyckas överleva så här många dagar utan att höra min egen röst?
Blev en intensiv helg, igen, vilket säkerligen inte har hjälpt för läkningen av något av de ovanstående. Lördagen blev endå helt klart överlägsen då vi gjorde entré i Kramfors och söp skallen av oss med bruksbackens pojkar. Ett styckte Löv fyllde även år, och jag kan garantera att hon kommer att minnas den där födelsedagen och se tillbaks på den med ett stort jävla flin. Vi har oförskämt roligt tillsammans.