1001

Vi ångar på, trots att det inte finns någon större lust. Det mesta känns faktsikt tungt just nu, och jag har svårt att finna inspiration till det mesta. Samtidigt är det skönt att ha ett ställe att ventilera sig i, trots att jag måste censurera mestadelen av det jag skriver.
Måste ha varit något slags rekord i statistiken de senaste dagarna, varför vet jag inte. Det skrämmer mig att ni är så många som får ta del av mitt liv. Jag känner säkert inte ens hälften av er, och ni känner definitivt inte mig. 

We all have our horrors and our demons to fight, but how can I win when I'm paralyzed?

Kommentera här: