Tänk om man hade orkat att ha ett liv efter jobbet. Då hade man garanterat inte suttit här, återigen, halvnäck i tjocksockar med en tatuering som kliar sönder under den där magiska klisterplasten som jag inte förstår mig på. Då hade kanske inte heller min fot varit uppsvullen p.g.a fan vet vad. Ont gör det iallafall, och så pass att jag inte kan stödja mig på fothelvetet. Jag tror fan kroppen börjar strejka inför den snart kommande 3.0 upplagan av mig själv!