1933

Top of the line.
 
Mitt "läsliv" består inte enbart av rockbiografier och krigshistoria, trots att jag mer än gärna gräver ner mig i dem. Ibland smiter det in helt andra genres, såsom denna - Helvetet inifrån: femton år i Sveriges största brottsorganisation - som handlar om en snubbe som har lämnat Hells Angels. Ibland är det förjävla bra att jag och pappa delar på intresset att läsa, för på så sätt behöver jag aldrig gå på biblioteket längre då pappa har hylla efter hylla proppad med alla tänkbara genres; Allt från konsthistoria till politik och memoarer.
Gängkriminalitet som denna bok handlar om är väl egentligen inget som jag är speciellt intresserad av, men bättre att veta lite om mycket än tvärtom. Kunskap är makt, och man vet aldrig när den kunskapen kan komma till användning.

1932

Never look back, never turn, it's a question of time
'till your mine and you learn.
Just i detta nu har Ozzy och resten av Sabbath klivit upp på scenen i Friends Arena i Stockholm, och jag är inte där av en anledning - min storebrors födelsedag som äger rum idag. Så istället för att tillbringa kvällen med tusentals andra fans i huvudstaden har jag varit i ett svinkallt Kramfors och umgåtts med familjen. Väl hemma har luren åkt på ljudlöst och jag ska försvinna i soffan och njuta av en sjukt efterlängtad helg, för fy satan vad den här veckan har varit lång och fylld av en helvetes massa komihåg-göra. Det är ett under att jag har lyckats komma ihåg allt, med mitt jävla demensminne.

1931

If you can judge a wise man by the color of his skin,
then mister, you´re a better man than I.
När man trodde att allt hopp var över läste jag för ett par dagar sedan att Aerosmith kommer till Sverige i juni, och lyckan är total. Då jävlar ska det skrikas "Tyler-san!" och tänkas på japaner i led..!

1930

Black Rihno.
 
I 60 miljoner år har spetsnoshörningen funnits på denna jord där den har levt ett ganska stillsamt liv. 58 miljoner år sedare kom vi, och sedan dess har den minskat i antal, allt för dess horn. Vi har jagat dessa djur, skurit ut deras horn för att sedan låta de gå en smärtsam död tillmötes - där såren har förruttnat och de senare har fått dö i infektioner och blodförlust.
I torsdags förklarades spetsnoshörningen utrotad. Jag hoppas att det var värt det.

1929

Counting down the days, beginning of the end.
 
Varje dag efter jobbet måste jag sova en stund för att orka med resten av dagen, och igår var inget undantag. Varje dag kastar jag även av mig alla kläder så fort jag kommer innanför dörren, vilket i den här historien kan vara bra att tänka på.
Väl halvnäck och nedbäddad somnade jag, men vaknade abrupt av min hemska ringklocka som sitter på dörren.
Nyvaken och förbannad smyger jag fram till dörren (och passar såklart att inte fötterna ska synas ifall människan skulle öppna brevinkastet, vilket är väldigt viktigt) och ser en kärring som jag inte känner igen. Tänker att hon kanske är en granne som jag aldrig har sett, vilket inte skulle vara omöjligt eftersom jag undviker sånna så mycket jag bara kan, så jag smyger mig från dörren och påbörjar då sökningen efter nåt att ta på mig på nederdelen, för att slippa öppna dörren med arslet bart. Men just precis igår verkade alla nederdelar vara spårlöst försvunna, och innan jag visste ordet av så hörde jag hur brevinkastet öppnades, och ner damp en broschyr. En broschyr från Jehovas vittnen.
Och då brast det, som det allt för ofta gör för en sån som jag som inte kan hantera sina impulser.
Medan jag förtvivlat letade efter ett par brallor hör jag hur porten öppnas och kärringen går ut. Och där står jag - nyvaken, förbannad och halvnaken med en jävla broschyr på dörrmattan som hånar mig. Och jag ville verkligen inte ha den där förbannade broschyren, så jag hade inget annat val än att springa ut barfota i trosor och linne för att lämna tillbaka skiten. Och varför gjorde jag det, kanske du undrar? Jo, för att jag precis har satt upp en lapp på dörren som tydligt och bestämt berättar att jag inte vill ha varken försäljare eller annat pack vid dörren. "Men erbjudandet om ett evigt liv kan ju inte gå under kategorin 'annat'?" tyckte hon. Jag undrade vem faan kunde vara tillräckligt dum för att vilja leva i en evighet. Satans skärp, gå och lev i en evighet nån annanstans!