En dag som började kasst blir förhoppningsvis bättre dels för att pappa är en jävla hjälte och är helt oersättlig, och dels för att jag snart ska få träffa S, min älskade arbetskompis som jag har saknat ihjäl mej efter. Ner på stan för att hämta sjukintyget från läkaren och sedan ladda för bråk med försäkringskassan som är så kända över att vilja betala ut pengar. Känner på mig att jag kommer få minst 15 utbrott innan den där sörjan är över.
Och för att folk ska förstå, med tanke på kommentaren från förra inlägget: D himself kom med idén, och stod bredvid och tog det hela på lika stort skämt som jag. Skulle Lita Ford dyka upp skulle D få full tillåtelse att hångla upp henne med. Vårat liv, våra regler.
